Det finns många olika sorters tomtar, Jultomtar, Gårdstomtar, Trädgårdstomtar, Chokladtomtar, Skumtomtar… etc. Sedan finns det även folk som sägs ha tomtar på loftet, men det är en egen speciell kategori av tomtar som vi får ta upp i ett annat sammanhang. Vi ska här koncentrera oss på jultomten.

 

Den jultomte vi är vana vid idag är till största delen en amerikansk version. Historien har sitt ursprung i helgonet Sankt Nikolaus, som var en munk, och så småningom Biskop i dåtidens Grekland på 300-talet. Han hade enligt legenden stort vitt skägg och bar en röd mantel. Främst var han känd för sin stora givmildhet. I en av legenderna om honom skall han en natt vid juletid ha kastat in en säck med guld hos en fattig fader med tre döttrar. Just denna legend anses av många ligga till grund för traditionen med presenter eller julklappar på julaftonsnatten. 

 

Fram på 1800-talet tog det sin nuvarande form efter att författaren Clement Clarke Moore år 1823 skrev dikten ”A visit from St:Nicholas” senare mera känd som ”The night before christmas”. Här beskrevs St:Nicholas  ”Santa Claus” som en korpulent man i röd dräkt med vitt skägg och röd näsa som på julaftonsnatten for runt på himlen i sin släde dragen av 8 namngivna renar. Han stannade vid alla hus och klättrade ner genom skorstenen och lämnade gåvor och presenter.

 

 

Tecknaren Thomas Nast bidrog senare med illustrationer som är ursprunget till hur man föreställer sig den moderna Santa Claus. Dessa illustrationer snappades senare upp av många aktörer som tillverkade julpynt, julkort, väggbonader mm. Hollywood och framför allt Disney tog till sig bilden av den glada frimodiga Santa Claus, och hjälpte till att sprida den över världen. Coca-Cola började använda bilderna i sina reklamkampanjer på 30-talet. Det var alltså inte Coca-Cola som uppfann och myntade den rödklädde Santa Claus, något som många tror numera.

 

I Sverige har vi ett liknande scenario med ett uppsving för vår uråldriga grå gårdstomte till jultomte. Viktor Rydberg skrev flera noveller på 1800-talet om händelser och traditioner på julafton, framför allt tillkom dikten ”Tomten” 1881. Illustratören till berättelserna och dikten var Jenny Nyström. Hennes illustrationer hjälpte till att anamma den senare amerikanska bilden som vi har av dagens tomte. Rydbergs dikt om tomten filmatiserades senare 1941, och sänds i tv på julafton än idag. Något som jag personligen har som tradition i minst lika hög grad som Kalle och Karl-Bertil Jonsson. Det är verkligen tradition och julstämning att se och höra Hilda Borgström läsa ”Tomten”.

 

 

Den amerikanske tecknaren Thomas Nast är även skyldig till myten om att Santa Claus bor på Nordpolen och har en leksaksverkstad som bemannas och sköts av alver ”Tomtenissar”. 1866 skrev han om tomtens verkstad i en artikelserie i tidskriften ”Harpers Weekly”. Här får vi för första gången höra om hur tomtens små nissar spionerar på alla barn och för noteringar om deras uppförande. Den som inte sköter sig får inga presenter utan istället en bit kol. Här hör vi också för första gången om tomtemor, tomtens fru. Hon tillbringar hela dagarna med att koka gröt och baka olika sorters julgodis.

 

 

Vår egen svenska variant av jultomten bor nödvändigtvis inte på Nordpolen, även om det på senare år har blivit den allmänna uppfattningen. I Sverige och Norge har det alltid varit gammal tro på gårdstomten, som höll till på gården och såg till att allting sköttes till det bästa. Därför har vi ofta förknippat tomtens adress mer lokalt till närområdet, även om inte just på gården så i alla fall någon närliggande skog eller berg.  I Finland hade man en liknande tro, ända fram tills tomten ansågs bo i Rovaniemi. I Danmark bor tomten på Grönland.  

 

                                                                                  

      (Santa Park i Rovaniemi)

 

Tack vare vår egen åldriga tradition av gårdstomtar i kombination med den gamla traditionen att Julbocken kom som presentutdelare på julaftonskvällen, så har vi inte helt fullt ut anammat den amerikanska tomtetraditionen. Vår tomte slipper klättra i skorstenar på julaftonsnatten. Istället kommer han på julaftonens eftermiddag, ofta efter att Kalle Anka är slut. Eller strax efter att pappa gått ut för att köpa tidning. Ibland har tomten en säck med klappar med sig, andra gånger kommer han för att dela ut klapparna som ligger under granen. Klapparna under granen kan ställa till lite huvudbry för eftertänksamma barn, - ”Om tomten redan har varit här och lagt klappar under granen, varför kommer han en gång till? Han kunde väl lika väl ha delat ut dom när han var här första gången.”

 

I min egen barndom firades stora julkalas hos farmor och farfar med hela släkten närvarande. (Ungefär som en lite modernare variant på ”Fanny & Aleksander”. Där fanns ingen kiosk eller mack i närheten så det gick inte att inbilla barnen att man hade något ärende utomhus. Men i gengäld var det så mycket folk att man fick anstränga sig för att lista ut vem av gästerna som saknades när tomten anlände, och på så sätt konstatera vem som hade klätt ut sig. Det hela sattes på sin spets när man en jul anlitade en granne att agera tomte. Då blev förvirringen total hos oss barn, eftersom ingen av gästerna saknades.

 

 

Tänk på följande under julhelgen!

Skulle det höras några konstiga ljud uppe från loftet så är det antagligen bara tomtarna, och inget att fästa någon större uppmärksamhet vid.